Drömlåt att höra live. Jo ni.
Det finns nog ingen låt jag skulle gråta mer till än denna live.
Min absoluta dröm. Varför slår den aldrig in? Varför gör ni så här mot mig?
Jag är inte den som sitter hemma och väntar på att mitt favoritband ska komma tillräckligt nära, det går inte när man bor som jag.
Jag tar mig VART som helst i Sverige, bara det är i Sverige.
Nu.

Det absolut enda i hela världen som kan göra mig riktigt riktigt lycklig är instrument som bildar ljud och röster som formar ord som uttrycker vad som behövs sägas, tillsammans träffar de hjärtat hos oss alla; Musik.
5 dagar av det som får mig att må som bäst, musik. Min efterlängtade biljett kom i förrgår. Jag har vetat att jag får åka sedan i november och nu efter allt krångel kan jag slappna av. Biljetten har jag i händerna och jag är överlycklig.
Det kommer bli de bästa dagarna i mitt liv, om exakt 3 månader håller det på.
26 juni - 30 juni 2012; dagarna jag kommer att leva.
Min biljett:

Tur i oturen.
Förut satt jag och tittade på hälsningsvideor från Mando till fans som inte kunde komma dit, och jag önskade att jag också skulle få en PERSONLIG hälsning från dem. Inte bara "We greet all the fans".
Nu är jag en av dem.
Älskar dig ännu mer nu Gustaf. Älskar chocken när jag fick det här. Älskar Anna som genomförde det här, bakom min rygg. Det blev en underbar överraskning i mitt deppande.

Precis just så mår jag.
När jag gick till skolan och kom in i PISA-salen kände jag bara i hela kroppen att här går jag in och krossar min egen dröm. Här går jag in och förstör mitt liv.
Jag kommer aldrig förlåta mig själv.
Jag hade min chans, men fick inte ta ledigt från skolan.
Nu kommer ångesten. 25 minuter kvar tills start.
Caligola signerar på Bengans i Sthlm 17.30 idag och spelar.
Gustaf Norén och Björn Dixgård, mina män och Gudar. Prata med dem, få skivan signerad.
Anna har åkt utan mig. Hon får skivan signerad åt mig.
Ångest ångest ångest.
Ångest.

Dröm som kossas. Tårar som spills. Jag har sådan jävla ångest.
Det har blivit exakt så som det absolut inte fick bli.
Försöker att tänka på något helt annat. Mando Diao,
eller Caligola, eller vad ni nu är, får mig att må skit just nu.
Some dreams just can't come true.
Anna, jag är så jävla glad att jag har dig, du betyder så
himla mycket för mig. Utan Mando hade vi
aldrig träffats.
Vi ska ha en för jävla kul sommar ihop.

Varit i Sthlm denna helg, kommit hem för några dagar, kändes bra.
Casablanca.



Fick inte till några bra bilder på dem.

Världens bästa julklapp från Anna. Vi delar numera på MD.





Inte förrän idag har jag fattat vad vi faktiskt gjorde. Gustaf har flyttat så denna gången fick vi gå till den nya gatan. Vi hittade hans port. Tack vare Annas tygkasse kom det fram en tjej och sa "Letar ni efter Mando Diao? Jag såg honom för nån vecka sedan, här på gatan" Alltså gud.
Vi lyckades ta oss in i trapphuset, men vi gjorde inget konstigt, bara gick upp till hans våning och tittade på hans dörr. Inget mer, men det blev för mycket för mig ändå. Benen började skaka och jag kunde inte fatta att jag var så nära min största idol. Ett hem är det närmsta man kan komma en person (förutom själva personen). Det är där han går in, äter, duschar, sover. Det blev för mycket. Vi gick ut igen och satte oss och frös. Försökte greppa grejen men det gick inte.
När jag vaknade imorse insåg jag vad vi gjorde. Nästan.

Känns så konstigt att höra Gustaf och Björn i Caligola. Jag får exakt samma känsla som när jag lyssnar på Mando Diao när jag hör Caligola men mer och mer känns det som jag kommer tappa Mando. Att de tappar Mando.
Kommer de klara av att hålla på med två saker samtidigt? Turnera med Mando Diao och samtidigt turnera med Caligola. Jag får ångest.
Ändå älskar jag Caligola och deras musik. De har fört mig lite närmare R&B som jag innan hela tiden klev ut från. Har lärt mig acceptera olika musikstilar. Jag var så inramad, som alla andra, i sin musikstil.
I Caligola möts olika musikstilar, olika sorts musiker, skådisar, kulturer, religioner etc för att stoppa den där inramningen.
Både Caligola och Mando Diao har fått mig att acceptera olika musikstilar. Mando har alltid varierat sin musik, alla sina album, så det låter helt olikt. En del låtar fattar man inte att det är samma band. De varierar sig (http://www.youtube.com/watch?v=cLHYiNkgTQo)
Idén med Caligola är fantastisk. Men glöm inte Mando Diao. Det var Mando som drog mig till de människorna, det är Mando jag är galen i. Men jag kommer alltid vara galen i ER och vad ni än gör.
Tappa inte Mando.
So won't you dance with me tonight?

Älskar när folk tar upp sådant här. Ironiskt tar upp den smutsiga delen av Stockholm. Jag vet hur det är i Stockholm, hur livet är. Glidarna, stekarna, töntarna. I've seen it. Ändå går jag och längtar hem, dit. Jag känner mig som en strandad val. Kan inte släppa en plats. Stockholm betyder allt för mig och får ångest när jag tänker på att jag inte bor där längre. Jag tillhör inte min håla som jag bor i nu. Det är Stockholm jag vill vara i. Alltid.
Jag kan gråta när jag åker hem därifrån. Jag känner mig hemma där, och det vet mina föräldrar. När jag börjar gymnasiet kommer jag få åka upp dit själv på helger, med buss/tåg.
Men trots hur mkt jag älskar staden måste det här tas upp.

Här kommer; Fredrik Snortare, han glider med stil
han har en glassig kvart plus en leasad bil
han har kontakter med vakter, krogpersonal
hela Stureplan, Berndtslys, Carma, Spy Bar
han känner röset, alla balla coola som finns
han e som fisken i vattnet, han e Stockholms prins
han fäller brudar på rad, han jagar ass
han är en stekare, glidare, en kille med cash
han har flickor överallt, krossar hjärtan på rutin
men bara en som krossar hans och hennes namn e Kokain
å han e fast, tagen, har ett kraftigt begär
och det finns ingenting här som stoppar Fredrik, va kär
å varje kväll e han på plats, vid bar och salong
för han finns där det händer, där det finns hålligång
han e känslomässigt störd, egoistisk å kall
å inget ont, anar nästan va som komma skall så

här kommer; Cecilia Synd, hon är späd och smal
söt som socker, har sin oskuld kvar,
hon läser veckorevyn, diggar populär musik
vill bli modell för Slitz, gärna gifta sig rik
hon gillar med killar med deg, som har flashiga kneg
har aldrig provat nån drog men vill inte va feg
hon har ett falsklegg i fickan som hon fick häromdan
fixat till sig hos en kompis och tar pendeln till stan

På samma klubb, dansgolv och bar
står Fredrik Snortare i baren när han drar en kommentar
Cecilia rodnar till hon kan knappt fatta ord
han glider snyggt fram till henne. De slår ner sig vid ett bord
nyss fyllda 17 år fylld med drömmar om allt
de é nåt som Fredrik förstår, han kommer spela det kallt
han kommer gnata och tjata tills hon ligger på rygg
lite kokain i hennes snok så hon känner sig trygg

Historien rullar på går till tårar från skratt
för Cecilia blev förälskad men fick nobben samma natt
Fredrik bara drog till nästa brud och säng
han kunde ringa nån gång när han var hög och beng
såklart hon ställde upp för hennes hjärta slog hårt,
fast hon visste att han bara kom när han var full och kåt
Börja ta lite mer, börja dra lite mer
börja sakta gå ner, hon börja gänga med
Fredrik snorta på till hans pump sa stopp
och Cecilia synd fick HIV i sin kropp
det är både ve och skam att varken nån av dom finns.
de är en stockholmssaga om ett par jag minns.

Chrisy, Louisa and I have a forever alone together tonight. I am so fucking sick. When I went to bed last night couldn't sleep, so it's been a lazy day with headache and sorethroat.
Don't forget that I am more active on TWITTER and TUMBLR. Just saying that. But I won't close this blog, never.
In June will Louisa, Chrisy and three others maybe come to Sthlm. I will go to Sthlm to meet them, if I can.. Already nervous but already excited.

Antal procent av dagarnas tankar som gick till er var 80%. Nu är det 100%. Kan inte tänka längre, jag behöver bara ER. Jag behöver er, behöver veta ett datum. Nu. För att kunna slappna av. Ångesten blir bara värre.
And no one understands.

HIT ME.

Dimitri sjöng Gloria i True Talent i höstas.
Jag tyckte han gjorde det riktigt bra, men han slår inte Björn (såklart). Avgör själva.