En mycket konstig känsla

Känns så konstigt att höra Gustaf och Björn i Caligola. Jag får exakt samma känsla som när jag lyssnar på Mando Diao när jag hör Caligola men mer och mer känns det som jag kommer tappa Mando. Att de tappar Mando.
Kommer de klara av att hålla på med två saker samtidigt? Turnera med Mando Diao och samtidigt turnera med Caligola. Jag får ångest.
Ändå älskar jag Caligola och deras musik. De har fört mig lite närmare R&B som jag innan hela tiden klev ut från. Har lärt mig acceptera olika musikstilar. Jag var så inramad, som alla andra, i sin musikstil.
I Caligola möts olika musikstilar, olika sorts musiker, skådisar, kulturer, religioner etc för att stoppa den där inramningen.
Både Caligola och Mando Diao har fått mig att acceptera olika musikstilar. Mando har alltid varierat sin musik, alla sina album, så det låter helt olikt. En del låtar fattar man inte att det är samma band. De varierar sig (http://www.youtube.com/watch?v=cLHYiNkgTQo)
Idén med Caligola är fantastisk. Men glöm inte Mando Diao. Det var Mando som drog mig till de människorna, det är Mando jag är galen i. Men jag kommer alltid vara galen i ER och vad ni än gör.
Tappa inte Mando.
So won't you dance with me tonight?

Kommentarer
Postat av: lill my

Mando kommer att fortsätta, det vet jag med säkerhet. Caligola är bara ett sidoprojekt, precis som Calles och Viktors soloprojekt var sidoprojekt för att få inspiration att fortsätta med Sugarplum. Nästa år kommer säkert en ny Mandoskiva på engelska, men först kommer den svenska. Så lugn bara lugn.

2012-03-12 @ 17:40:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0