Sommaren går alltid så jävla fort men ändå hinner man med mycket och jag älskar sommaren.

I morgon åker jag till Göteborg och åker på små familjeutflykter runt staden denna vecka.

Min sommar har än varit bra, men vad har jag gjort då? Jo jag har varit på Skara Sommarland den första dan på lovet med skolan, varit hos mormor, mandopysslat, sovit över med kusinvitamin, överraskat mormor, åkt buss buss buss, slarvat bort mitt busskort, firat midsommar, blivit kär, slutat vara kär, blivit magsjuk, trott att jag inte kan åka på Peace, åkt på Peace, sett så jävla många bra band, blivit lerig, blivit blöt, haft glasskrig, sett Gustaf och Björn för första gången, fångat plektrum, sett Kent för första gången, sett Sugarplum Fairy för första gången, nuddat Carl Norén, följt efter Carl, tappat bort Carl, lyssnat på Dalarna - Mando Diao i Dalarna, träffat en mando diao.com-medlem, sett Markus Krunegård x2 på Peace, tagit kort med Krunis, sagt hej till Krunis, jag gillar inte Krunis, sett Gustafs pappa x2 i parken, firat Anna som fyllde 17 år under Peace och jag hade gjort en hempysslad bok om henne slash mig slash Mando slash allt, blivit festivalsjuk, sovit, slitit i mormors trädgård, träffat Lisa, träffat Lisa och Sofie, färgat håret på Lisa, dippat Sofies hår, färgat mitt lila, fikat vid vättern, hängt i hängmatta, varit hos min "syster", fått ochrasy moment, ätit jordgubbstårta, skrattat åt Exorcisten, varit i Hjo, det var lerigt, köpt en kamera och döpt den till Håkan, köpt film till Håkan, tittat på skräckfilm och inte vågat sova, dreglat över Gustaf Norén-bilder, plockat massa massa vinbär, möblerat om mitt rum, drömt att jag träffade Gustaf Norén, haft gäster gäster gäster, varit i Jönköping x100, mandopysslat, skickat mandpysslet till en underbar vän i Tyskland som fyllde 17, gått på loppisar loppisar loppisar, träffat Tove och lekt på gunga, gått till den skola hon gick på som liten och jag gick på innan jag flyttade hit jag bor nu, gått till hennes kompisar på stan som är gatumusikanter, filmat när killana sjöng o spelade Mando för oss, varit hos släkten, haft Mandoångest p.g.a Caligola (ganska komplicerat va), spenderat 8 dagar i min favoritstad slash hemstad slash huvudstad d.v.s Stockholm där jag fick reda på att jag ska få se GUSTAF OCH BJÖRN IGEN, 18 augusti i Göteborg med Caligola förstårs, ni hade fått reda på det tidigare om det varit Mando Diao, dreglat inne på Bengans, pratat med en random kille jättelänge utanför Bengans som uppmärksammade mitt P&l-band och började diskutera Peace, han hade skägg och gröna ögon, hör av dig, suttit utanför Gustafs gata och hans grannar börjar känna igen oss, några är glada, några är misstänksamma, en kommenterade, tagit oss in trapphuset och nuddat dörren, gått ut igen jättefort, blir alltid rädd att han ska komma för vi ska inte låtsas om honom i så fall, hittat Björns gata, gått och tittat hur det såg ut, varit på Allsång på Skansen för att se Miss Li, såg ni mig eller, Markus Krunegård var där med, highfivade med artisterna efteråt, Måns är faktiskt trevlig, gått genom tråkiga Drottninggatan när precis allt var stängt, jag föredrar Odenplan, hyperventilerat på slussen över den jobbiga luften, hoppats att Gustaf och Björn åkt tunnelbana, varit hemma hos Anna för första gången, familjemiddag, badade, klippte mitt hår, Åkt karuseller på Gröna Lund, Anna följde med till våra familjekompisar, ananrs hade jag varit ensam tjej, handlat 17 skivor, kommit hem, träffat Lisa, haft grillkväll med Lisa, ätit majskolvor och kladdat smör överallt.

Tack för mig.

 

Det är prick ett år sedan i dag och ååhh öfööertrk vad jag tycker om dig.

 

Caligola, blandade bilder av fotograferna.

Sen hittade jag även att den tyska kvinnan (som förresten kom fram till mig och frågade om jag var mandoella för hon kände igen mig från md.com, blev så himla glad) som stod jämte oss filmade Sad Girl och den var så fin. Vågade knappt titta på klippet eftersom jag vet hur mycket jag skrek under konserten, men eftersom Sad Girl är så lugn skrek vi väldigt lite, för den ska vara 'chill'. Men det ni väl hör är när jag och Anna skriker lite emellanåt. ALLTSÅ JAG VAR EXAKT SÅ NÄRA GUSTAF OCH JAG KUNDE INTE SLUTA GRÅTA. Gustaf Gustaf Gustaf står och tittar på oss två gånger. Först sitter han ned, sen står upp och tittar på oss under min favoritrad i låten. Ingen förstår hur det kändes. Eftersom vi är så lugna på Sad Girl laddar jag upp den här.

 

Förresten är jag i Stockholm och ska va här 8 dagar nu.

OMG, Caligola Wollter på Lotta på Liseberg!!

Inte visste jag att han kunde sjunga hehe.

Jag har ändrat mitt rum och jag har köpt 50-talskamera med väska för 20 :- och i dag köpt film med 36 foton till den. Jag har döpt den till Håkan.

Låt mig tänka tillbaka till när Kent sjöng 'Ingenting' och det var så oväntat. Jag grät och sjöng mig stum.

 

Älskar att ha mormor på landet och kunna sova där på sommarlovet.

Min kusin har tagit körkort och vi åkte och överraskade mormor. fin sommarkväll.

Började med Kristian Gidlunds tal. Han pratade om sin cancer och det var så himla gripande och fint. Kristian är trummis i Sugarplum Fairy och var jättenära döden förra året.

Han pratade om Mando, Sugarplum, sina vänner, sin familj, sina symtom, hur han hittade glädjeämnen i livet trots sjukdomen. Hade en klump i halsen efteråt, då vi sprang för att åter se Kristian i Sugarplum Fairy och köade.

När Viktor och Carl Norén kom ut på scenen och vi stod allra längst fram skrek jag hur mycket som helst (som vanligt.) Konserten var så intim och Viktor pratade om Kristian och orättvisan i världen. Jag grät. Viktor döpte om 'You can't kill rock n roll' till 'You can't kill Kristian Gidlund' och gick fram och kramade honom efter låten.

Konserten var helt grym och overklig.

Det var sista dagen på Peace så såklart var jag tvungen att ha glasskrig. Blev nedkletad med vaniljglass i håret, ansiktet och på kläderna. Fick gå så runt på festivalen ett tag innan vi hittade en kran som bara spolade kallt vatten. Tvättade av håret och blev helt iskall i huvudet. Kände mig som Rose i sista scenen av Titanic när hennes hår får frost.

Såg The Shins (besviken), Hoffmaestro, The Maccabees, Anna Ternheim, Coca Carola (såg inte så mycket, glasskriget började), Skrillex, Thåström (♥) och The Soundtrack of our lives. 00.00 var det sista artisten och det var den största, Rihanna. Det kändes som om exakt alla P&L-besökare gick till henne för det var så äckligt mycket folk. Jag lyssnar inte ens så mycket på hennes musik men det var faktiskt jättehäftigt att se henne. Hon var bra också.

Åkte 02.00 och då var det inte hem till landet i Borlänge som gällde utan HEM. Resan tog drygt 5 timmar, vi kom hem vid 7 på söndag morgon, 1 juli. Anna sov till 18.00, jag vaknade två timmar tidigare än henne.

Vilken jävla bra vecka.

 

Fredan. Började med att gå på P3 Musikguiden summersession som var på Peace&Love den här gången och med Markus Krunegård. Kitty Jutbring var programledare. Efter fick vi alla ta kort med Markus. Jag gjorde det, trots att jag verkligen ogillar hans musik.

Sen var det Markus vanliga konsert inne på festivalen, sen springa till Deportees, Bloc Party och Nationalteatern.

Vid 22.00 gick vi och köade till Kent och jag var jättenervös och taggad. Kent började 00.00 och vi stod långt fram och trycket var stort. 48.000 människor på samma plats.

Konserten var underbar och grät och skrek hur mycket som helst när 'Skisser för sommaren' och 'Kärleken väntar' kom. Under konserten började det spöregna men det var helt underbart när regnet föll ner och det lyste rött över oss från strålkastarna på scenen. Jockes leende. Sminket rann i ansiktet och jeansskjortan satt som slimmad på kroppen. Ibland kunde man inte titta upp utan fick blunda för regnet. Vågade aldrig ta upp mobilen.

Gick två timmar senare därifrån när konserten var slut helt tömd. Kent i mitt hjärta.

 

Torsdagen var ganska seg för min del. Minst speciell.

Såg Regina Spektor, Mumford & Sons, The Subways, Jonathan Johansson, Wolfmother och Veronica Maggio.

Besviken på The Subways och Wolfmother var helt underbara. Stod för långt bak bara.

Det var jättehäftigt att se Mumford & Sons, att höra 'Little Lion Man'.

 

dag 2 i Borlänge, dag 1 på Peace & Love.

Första dan såg jag Timbuktu, Rise Against, Roxette, Simple Plan och Mac Miller.

Sen var det sista bandet, Caligola och jag känner att den upplevelsen behöver ett eget stycke än att  bara radas upp bland banden jag såg.

NÅ, HUR KÄNDES DET NU DÅ ATT SE DEM EFTER DENNA LÅNGA LÅNGA TID?

Jag vet att ni undrar.

Jag vet inte hur jag ska förklara, min puls går upp när jag tänker på det.

Det var väldigt väldigt väldigt väldigt overkligt och så finns det ett sånt där uttryck som lyder 'Jag trodde inte mina ögon' och det uttrycket har en väldigt sann innebörd när det kommer till denna konsert.

Jag började gråta innan de ens kommit upp på scen och när minabsolutstorakärlekochvärldensbästamänniskapåhelajordenochjagälskarhonomsåhimlaobeskrivligtmycket Gustaf kom fram och ställde sig på min sida (jag stod allra längst fram på vänster sida) och började svinga med en handduk i luften precis som i en Mandovideo, så trodde jag att jag skulle avlida. Jag har aldrig skrikit så mycket i hela mitt liv och aldrig hyperventilerat så. Jag andades inte, jag flämtade. Jag förstod inte riktigt att det hände utan det var som att titta på ett klipp någon annan filmat. Gustaf sjöng Morning Light och nej jag vet inte hur jag ska förklara det.

Min mamma hade seriöst varit nervös för att jag skulle svimma, men det gjorde jag inte såklart.

Vi stannade kvar efter konserten för att försöka få se Gustaf och Björn efteråt.

Då lyckades vi tigga till oss plektrum som låg uppe på scenen. Vi var nog ganska jobbiga.

Men nu har jag Gustaf Noréns plektrum.

Men i allt detta underbara att ha Gustaf och Björn framför sig så var det sorgligt.

Det var inte Mando. Det var Caligola. Jag är galen i Gustaf och Björn på grund av Mando och jag såg inte Mando.

Fan.

Tisdagen. Åkte vid 12 på morgonen och hela vägen satt jag med nervositet och tagg på samma gång.

När jag kom fram till Dalarna var det så mycket som snurrade i huvudet. Kändes så stort och speciellt att vara i Mandostaden. Jag var i Gustaf och Björns hemstad, där de växte upp.

Första dan var det inga band som spelade så vi var inte på festivalen någonting så tisdagen räknas egentligen inte.

Vi var i vår stuga på landet. (Det är så här, jag är för ung för att bo på camping eftersom jag inte fyllt 16 än så jag fick i julklapp att mina föräldrar hyrde stuga i Borlänge så kunde jag och Anna sova där på nätterna.)

Det var så underbart fint och fridfullt på den gård vi bodde på, det var tre småhus från 1700-talet och det gamla paret som ägde det bodde i huset jämte oss.

Gick en promenad på kvällen förbi en älv och allt var så vackert.

Mina förälrar har varit världens snällaste som varit i Dalarna för att vi ska ha någonstans att bo, utan att de ens gick på Peace & Love.