Dagen före dagen

Det har varit en hemsk och plågsam helg. Jag har fått magsjuka 3 dagar innan p&l och lördagen bestod av sömn, kräkningar och gråt över Peace. Varit förlamad i hela kroppen och bara legat och tänkt på hur allt ska bli.
Men nu verkar det som jag är på bättringsvägen och imorgon är dagen. Åker till Borlänge på Peace & Love och innan var det så avlägset så jag kunde inte riktigt tänka på de band jag ska se, och nu dagarna innan ville jag inte tänka på det för jag trodde inte jag skulle bli frisk. Men nu mår jag hyfsat, eller försöker må hyfsat.
Om en vecka har jag sett några av mina absoluta favoritband och det är ganska sjukt. Kent, Regina Spektor, Mumford & Sons, Urban Cone igen, Deportees igen. Men framför allt så ser jag Gustaf och Björn i övermorrn och jag kommer nog inte kunna beskriva känslan. Vi hörs.
 

G.N.

Förlåt men måste skriva av mig igen.
Det finns ingen jag älskar mer än dig och mitt hjärta slår fortare av att bara titta på dig. Det finns ingen jag avgudar så mycket. Jag både inspireras av dig och älskar dig. Det har blivit mer än bara en kändiscrush. Du är helt underbar och det känns som jag tycker om det du gör mer och mer varje dag. Det tar aldrig slut. Jag dyrkar dig så mycket att jag blir galen. Det finns ingen bättre. Om du ändå bara visste vad jag sitter och skriver om dig just nu, att du fick se, att du läste, hur mycket en människa kan påverka en annan människa utan att träffas. Om 2 veckor har jag sett dig några meter framför mig och jag kommer inte klara det. Jag minns 2010 då jag tyckte mest du var den coola i bandet och jag såg inget mer. Jag älskar dig hela tiden och du är det bästa som finns i mitt liv. Bli min bara.

SOMETIMES

Ibland ibland ibland händer det att Ella kommer på att hon faktiskt har tur med saker och ting.
Notera ibland.
Jag är i Stockholm 17 juli och min favorit Miss Li och Annas favorit Markus Krunegård spelar på Allsång på Skansen.
Vi är överlyckliga just nu. Överlyckliga.
Så jag hoppas ni ser oss i första rad på tv.

LET ME WALK YOU HOME

Om 2 veckor idag är jag
en av dem som sett Gustaf och Björn.
Ett år och sex månader har jag väntat på att få se dem.
Allt är så sjukt att jag faktiskt ska se
Gustaf. Gustaf. Gustaf. Gustaf. Gustaf.
Men inte i Mando, jag försöker att komma över det
men det är inte direkt lätt.
Om två veckor får jag höra detta live.
Vilken vägg ska jag springa in i?

PEOPLE CHANGE


Bad Mando week - dag 3

Välj ditt favoritband och under en vecka ska du bara ta upp dåliga saker med det.
Dag 1. De sämsta musikvideorna.
Dag 2. Det sämsta albumet.
Dag 3. Ett dåligt liveframförande.
Dag 4. De fulaste bilderna.
Dag 5. Låtar du inte tycker o.
Dag 6. Något bandet svikit dig med.
Dag 7. Något korkat bandet sagt/intervjuer.

Uuuuuuh. Känner mig så hemsk. Men jag ska vara ärlig och ta ett jag tycker är HEMSKT.
Mår så dåligt när jag gör sånt här men ja.
Från absolut första ton till 03:09 låter världens bästa man falskt. Jag blir så ledsen av detta klipp.


HAPPY MANDODAY; Mats

Idag fyller Mando Diaos Mats Björke 30 år.
Grattis grattis grattis grattis grattis.

THE HIVES 3/6 2012

The Hives i Göteborg förra helgen.






Some dreams can come true

Underligt nog pratar jag inte om The Hives och nu vet jag inte var jag ska börja.
Ökdsldfdöa allt är så jävla otroligt.
Jag och Lisa var i Göteborg hela dan och bara hängde med vart Simon och Vilhelm gick. Vi hade ingen aning om var vi befann oss någon gång. De ville gå till ett kafé någonstans i staden och vi fick följa ledarna.
Om inte vi hade gått till just detta kafé hade en av mina stora drömmar kastats i soporna.
Jag har ett favoritband och det är Mando Diao. Sen har jag en favoritartist, The Tallest Man On Earth.
Jag har varit galen i honom och gråtit till hans musik i snart ett år och haft en ännu sådan där kändiscrush.
Framför oss på detta kafé STÅR THE TALLEST MAN ON EARTH OCH SKA BESTÄLLA.
Det är ett sådant där tillfälle som man bara fantiserar om. "åh tänk om man typ stötte på honom på stan". Det är det vi gjorde.
Vi hade en pratstund med honom och jag och Simon tog bilder på varann med Kristian.
Jag kände att nu när jag träffar en av mina idoler måste jag få ut det jag velat säga, så jag inte ångrar mig. Resultatet blev mest att jag stod och hyperventilerade, sa hur mycket jag älskade hans musik och att detta är så overkligt. När jag nästan började gråta fick han ge mig en kram. Det jag glömde bara var att visa hans namn som jag skrev på mina nedklottrade skor för ett tag sen.
Tack för att jag fick skriva av mig om denna händelse som jag aldrig kommer glömma. 3 juni 2012.

I would rather die than stay with you



Imorgon är dagen och det är sjukt. Kommer att träffa The Hives. Träffa Pelle. Pelle Almqvist. Det är så sjukt.
Jag och Lisa kommer antagligen bara stå och gråta inför dem, men vi ska skärpa oss.

RSS 2.0