Underligt nog pratar jag inte om The Hives och nu vet jag inte var jag ska börja.
Ökdsldfdöa allt är så jävla otroligt.
Jag och Lisa var i Göteborg hela dan och bara hängde med vart Simon och Vilhelm gick. Vi hade ingen aning om var vi befann oss någon gång. De ville gå till ett kafé någonstans i staden och vi fick följa ledarna.
Om inte vi hade gått till just detta kafé hade en av mina stora drömmar kastats i soporna.
Jag har ett favoritband och det är Mando Diao. Sen har jag en favoritartist, The Tallest Man On Earth.
Jag har varit galen i honom och gråtit till hans musik i snart ett år och haft en ännu sådan där kändiscrush.
Framför oss på detta kafé STÅR THE TALLEST MAN ON EARTH OCH SKA BESTÄLLA.
Det är ett sådant där tillfälle som man bara fantiserar om. "åh tänk om man typ stötte på honom på stan". Det är det vi gjorde.
Vi hade en pratstund med honom och jag och Simon tog bilder på varann med Kristian.
Jag kände att nu när jag träffar en av mina idoler måste jag få ut det jag velat säga, så jag inte ångrar mig. Resultatet blev mest att jag stod och hyperventilerade, sa hur mycket jag älskade hans musik och att detta är så overkligt. När jag nästan började gråta fick han ge mig en kram. Det jag glömde bara var att visa hans namn som jag skrev på mina nedklottrade skor för ett tag sen.
Tack för att jag fick skriva av mig om denna händelse som jag aldrig kommer glömma. 3 juni 2012.