Varit i Sthlm denna helg, kommit hem för några dagar, kändes bra.
Casablanca.



Fick inte till några bra bilder på dem.

Världens bästa julklapp från Anna. Vi delar numera på MD.





Inte förrän idag har jag fattat vad vi faktiskt gjorde. Gustaf har flyttat så denna gången fick vi gå till den nya gatan. Vi hittade hans port. Tack vare Annas tygkasse kom det fram en tjej och sa "Letar ni efter Mando Diao? Jag såg honom för nån vecka sedan, här på gatan" Alltså gud.
Vi lyckades ta oss in i trapphuset, men vi gjorde inget konstigt, bara gick upp till hans våning och tittade på hans dörr. Inget mer, men det blev för mycket för mig ändå. Benen började skaka och jag kunde inte fatta att jag var så nära min största idol. Ett hem är det närmsta man kan komma en person (förutom själva personen). Det är där han går in, äter, duschar, sover. Det blev för mycket. Vi gick ut igen och satte oss och frös. Försökte greppa grejen men det gick inte.
När jag vaknade imorse insåg jag vad vi gjorde. Nästan.