Varit långt borta, hos min fina släkt. Varit på ön, knäckt ägg i pannan på varann och hållt i kusinens nyfödda bebis. Det var så mysigt.
Om ni vill veta så är "inte på Mandohumör"-humöret borta så ni behöver inte oroa er.
Jag kommer klamra mig fast vid Mando hela mitt liv, typ.
Ångest har jag, men inte lika jobbigt längre.
Sitter och tittar på film efter film.
Något med Pelle som får mig att tänka på Gustaf. Måste va blicken.