Jag ska se Mando imorgon

Jag sitter och sover redan nästan i mitt rum. Men jag måste berätta en grej.

I morgon ska jag se Mando uppträda, 1-2 låtar. Eftersom det inte är en konsert så är det bara ÖDFWOEIDSKOFKOCD och inte DSFOEIFJOEPOWFPREÅGOPFVJIICJVXJCICZLKKSDJCKDSLKJLDSLKC. Jag ska se dem. Om några timmar. Inte Caligola. Inte bara Gustaf och Björn. Mando, det är Mando Diao.På svenska. Om några veckor släpps deras första skiva på svenska, dikter skrivna av Gustaf Fröding som Mando har tonsatt. Väntat i ett år på detta album.

Så vad ni än gör imorgon.

Slå på ettan 20.00 och titta på Världens barn-galan.

Ibland ibland ibland sker saker just på samma dag och det träffar så bra. Ibland så har jag tur.

Är färdigpackad.

"Mando, det är Mando Diao."
Nej, det är det inte. Mando Diao består utav Gustaf, Björn, Mats, CJ och Samuel. Utan Samuel inget Mando. Jag älskar dem alla lika mycket, men jag tycker inte det är okej att bara skita i någon som är så jävla fin

Jag kan förstå att du inte känner eller tycker som jag. Jag är 18 år och Mando Diao har varit mitt favoritband sedan jag var 11. Jag har sett dem live 2007, 2008 och 2009 och jag var precis som du, helt jävla besatt, och även om jag inte var det när Samuel sparkades så gjorde det så himla ont och jag grät i flera timmar. Jag förstår inte hur de kunde göra så. Han är en av världens bästa trummisar och en av världens finaste människor. Det är dessutom tack vare honom som Mando fick kontraktet med Salazar brothers. Jag älskar dem fortfarande och jag ska på signering i Malmö på torsdag, men det där kan jag aldrig förlåta och det är inte längre Mando Diao på riktigt