Började med Kristian Gidlunds tal. Han pratade om sin cancer och det var så himla gripande och fint. Kristian är trummis i Sugarplum Fairy och var jättenära döden förra året.

Han pratade om Mando, Sugarplum, sina vänner, sin familj, sina symtom, hur han hittade glädjeämnen i livet trots sjukdomen. Hade en klump i halsen efteråt, då vi sprang för att åter se Kristian i Sugarplum Fairy och köade.

När Viktor och Carl Norén kom ut på scenen och vi stod allra längst fram skrek jag hur mycket som helst (som vanligt.) Konserten var så intim och Viktor pratade om Kristian och orättvisan i världen. Jag grät. Viktor döpte om 'You can't kill rock n roll' till 'You can't kill Kristian Gidlund' och gick fram och kramade honom efter låten.

Konserten var helt grym och overklig.

Det var sista dagen på Peace så såklart var jag tvungen att ha glasskrig. Blev nedkletad med vaniljglass i håret, ansiktet och på kläderna. Fick gå så runt på festivalen ett tag innan vi hittade en kran som bara spolade kallt vatten. Tvättade av håret och blev helt iskall i huvudet. Kände mig som Rose i sista scenen av Titanic när hennes hår får frost.

Såg The Shins (besviken), Hoffmaestro, The Maccabees, Anna Ternheim, Coca Carola (såg inte så mycket, glasskriget började), Skrillex, Thåström (♥) och The Soundtrack of our lives. 00.00 var det sista artisten och det var den största, Rihanna. Det kändes som om exakt alla P&L-besökare gick till henne för det var så äckligt mycket folk. Jag lyssnar inte ens så mycket på hennes musik men det var faktiskt jättehäftigt att se henne. Hon var bra också.

Åkte 02.00 och då var det inte hem till landet i Borlänge som gällde utan HEM. Resan tog drygt 5 timmar, vi kom hem vid 7 på söndag morgon, 1 juli. Anna sov till 18.00, jag vaknade två timmar tidigare än henne.

Vilken jävla bra vecka.